|
Uträckningen gjordes sedan under en vattenhjulsdriven räckhammare där
hammarens städ och pen var rektangulära. Ämnet fördes dels tvärs dels
längs städet under uträckningen. Då det fördes tvärs (enligt bilden)
räcktes
järnet ut och då det sedan fördes längs slätades ytan. Längden på ett
sådant stångjärn begränsades till vad som var möjligt att hantera med
tång i ena ändan av stången. Klumpen där tången höll järnet
kallades kolvheta. Då hela stången var klar välldes en eller flera
stänger ihop så att ett längre järn erhölls. Hopvällning gjordes
genom att stångändarna värmdes under hög temperatur, lades omlott och
bearbetades under räckhammaren.
|
|

|
|
|
|

Under uträckningen kontrollerades måtten med en plåtmall av en
yngling (barnarbetare). Detta arbete var ofta den första
uppgiften för en blivande smed |
Den manuella uträckningen ersattes på
1850-talet med valsning. För Karmansbos del 1873. Valsningen gav ett homogenare järn med slätare
yta än vad som kunde åstadkommas med räckarasmide, men kunderna var
till en börja skeptiska då det gällde valsning och krävde emellanåt
att få räckarsmitt järn istället för valsat.
|
|
TILLBAKA |