Veden höggs och torkades på sommaren och kolningen utfördes under hösten. På vinterföret kördes kolen ned till smedjans kolhus. Detta gjordes med hästar och s.k. kolryssar. Vagnskorgen var tillverkad av flätade vidjor för att ge lägsta vikt. En kolryss rymde som mest ca 40hl kol. 10hl väger ca 300 kg. Ofta drog hästen en extra men något mindre kolryss varför lasten kunde uppgå till 1500 kg och mer. Kolryssarna drogs av hästen upp via en brant bro upp på en bana nära taket på kolhuset. Där tömdes kolryssen t ex genom att vältas och drogs sedan ut igen i en till den första banan parallell bana.
För att få bästa renhet på kolet så att inte sand eller andra föroreningar försämrade järnets kvalitet vaskades detta i smedjans vattenlår innan det kastades in i härden.