Arkitekten Ferdinand Boberg (1860-1946)

Ferdinand Boberg var gruvarbetarsonen från Avesta som blev Sveriges mest kända och uppskattade arkitekt. Hans betydelse inom arkitekturen anses vara jämförbar med Strindbergs roll inom litteraturen.

Han genomgick utbildningar på både Tekniska Högskolan och Konstakademin. Han var, förutom arkitekt och formgivare, även konstnär och gjorde såväl oljemålningar som teckningar och litografier.

Projektet Svenska Bilder startades år 1916 vid ett sammanträde på Kungliga Slottet i Stockholm. Därvid bildades ett konsortium, bestående av kung Gustaf V, kronprinsen (sedermera Gustav VI Adolf) och prins Eugen samt Nordiska Museet och representanter för bland andra Sveriges mest förmögna familjer. Konsortiet beslöt att finansiera utgivningen av Svenska Bilder och uppdrog åt Ferdinand Boberg att teckna av 1000 motiv i Sverige, företrädesvis byggnader som av olika skäl bedömdes löpa risk att försvinna i framtiden och därför borde avbildas.  

Under 10 års tid reste Boberg runt i Sverige och utförde varje år 100 kolteckningar. Han besökte praktiskt taget hela landet. Bland motiven märks kyrkor och klockstaplar, slott och herrgårdar, byar och gårdar, fiskelägen, sågar, kvarnar, järnbruk, masugnar, smedjor.

 

  
 

SMÄLTHAMMAREN

FÖRRÄCKAREN

RÄCKHAMMAREN

Bilderna visas med tillstånd av  VÖBAM


Så skrev Ferdinand Boberg om Karmansbo Lancashiresmedja 
i boken ”Svensk hembygd”, Sthlm 1936

"Vattendraget ligger djupt ned under den förbipasserande vägen och samma är följaktligen förhållandet med smedjan, eftersom den måste ned med sitt golv till omedelbart under vattenhjulsaxelns underkant: detta förhållande bestämde hänsynslöst smedjornas läge. Alltså är man på landsvägen högt över smedjans tak, det hela ligger nedklämt i strömfåran och verkar precis som en kvarglömd anläggning från slutet av 1800-talet. Även kolhusen ligga där nere och marken mellan byggnaderna är svart, som den traditionellt måste vara. Jag hörde redan på avstånd smälthammardunsarna och måste nästan spring som en pojke för att så fort som möjligt komma dit ned och även se härligheten! Mycket riktigt! En vidlyftig smedja med flera hammare, hål i taket, dåligt ljus, flera härdar, gammaldags valsverk, precis som det skulle vara! En smälthammare i gång, matad med smältor från en lancashirehärd, och en räckhammare i gång då och då, men endast för att slå bruksstämpeln på de stänger, som kommo från det lilla valsverket. Det var dock så mycket, att jag ibland hade fröjden att samtidigt höra och se en smält- och en räckhammare gå på gammalt känt vis! Och det var helt enkelt ljuvligt!”